Flickan som försvann ''Novell''

Novell : ''Flickan som försvann''
Nathalie lönn 17/11/2009 tisdag

Novell :
’’Flickan som försvann’’
Jag finner inga ord så underbar du är.
Jag älskar känslan när du vidrör min kropp.
Dina läppar mot mina , öga mot öga.
Känslan av att du älskar mig.
Du är min ögonsten som jag alltid kommer älska.
Jag känner himmelska vibrationer när du säger ’’jag älskar dig.’’
Jag mår bra då , känner att jag ska finnas kvar på denna jord för din skull.
Även om jag lider något så fruktansvärt utan dig.
Du finns och kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Även om det någon gång dör ut , så finns du kvar där hos mig.
Jag älskar dig min kära.
Kram Julia!

Jag läste dikten om och om igen.
Allt kom från mitt eget hjärta.
Jag visste inte om jag skulle ge dig min dikt till dig.
För du kanske inte kände som jag.
Så jag bestämde att jag skulle vänta med att ge dig den.
Vänta tills det gått några månader.
Nästa dag kände jag för att ringa dig och berätta hur mycket jag älskade dig.
Jag ringde och du svarade.
Jag försökte , försökte verkligen få fram orden.
Men jag kunde bara inte , jag fick inte fram någonting.
Du började undra varför jag inte pratade med dig.
Till slut svarade jag :
- Hej , med en tystlåtenhet.
- Hej älsklingen , varför var du så tyst nyss för? frågade han bekymrat.
- Nej , jag fick ett sms av min kompis som var viktigt att läsa , ljög jag rätt ut för att han inte skulle börja bekymra sig.
- Okej älskling , vad gör du då? Frågade han.
- Nej , jag pratar med dig, sa jag glatt.
- Okej , svarade han snabbt.
- Vad är det? du sa nyss bara okej när jag sa att jag pratade med dig.
Blev du besviken för svaret du fick? frågade jag bekymrat.
- Nej nej , det är inget , jag , jag , min mamma pratade med mig, sa han osäkert.
- Jag hörde inte att någon försökte prata med dig? sa jag snabbt tillbaka med en fundersam röst.
- Jag höll för telefonen så att du inte skulle höra.
Jag började direkt ana någonting.
Jag satt och funderade och funderade i flera timmar.
’’Han höll för luren när hans morsa försökte prata med honom’’
tänkte jag.
-HAN ÄR MED EN ANNAN TJEJ, skrek jag rätt ut.
Jag ringde dig igen,
ingen svarade.
Jag blev orolig , började skriva sms varför han inte svarar för!
Jag fick inget svar tillbaka där heller.
Efter en timme fick jag ett sms.
Det stod :
''Hej älsklingen.'' Förlåt för att jag inte svarade, men jag var i duschen.
Och sedan så var det mat.
Och nu såg jag ditt sms & att du hade ringt.
Älskar dig<3
Jag blev fylld av lättnad och ringde dig direkt.
Du svarade :
- A hej , sa han bekymrat.
- Hej , tänkte eftersom du inte har något för dig så kan vi ju prata igen, sa jag glatt.
- Jag kan inte prata nu (klick).
Jag kunde inte fatta att han la på luren.
Nu kände jag hur jag blev fuktig om kinderna.
Tårarna började rinna.
Han är verkligen med en annan tjej , han är det.
-Jag vet inte vad jag ska göra.
Nästa dag frågade jag honom vad det var med honom igår kväll.
-Nej det är inget speciellt , sa han snabbt.
-Det är klart som fan att det är någonting , du höll för luren när din morsa försökte prata med dig så att jag inte skulle höra? frågade jag.
-Du svarade inte på en timme och skyller på att du hade duschat och att det sedan var mat ,sedan när jag ringer dig så säger du att du inte kan prata just nu och så bara du klickar mig? frågade jag.
-Det är inget speciellt va? sa jag argt.
-Du kan sluta med dina patetiska lögner och säga sanningen!!! , skrev jag surt tillbaka.’
-Du , jag vet den bästa lösningen ’’Vi två finns inte längre i bilden’’, du bara tjötar och jag orkar inte med detta tjöt längre! -Du får ha det så bra! sa han argt.
-Förstår du inte att jag försöker lösa ett problem här eller,förstår du inte det? sa jag ledsamt.
Du svarade inte på den frågan.
Du blev tyst och sedan sa du att du tycker att jag är omogen för förhållanden och att vi bara ska vara vänner så länge så får vi se om det blir vi igen.
Tårarna var nu som ett vattenfall , dem bara sprutade ner.
Det blev nästan en hel flod, så mycket som jag tjöt.
-Jag mår inte bra nu , jag kommer fan ta mitt egna liv! skrek jag.
-Ok, svarade du.
-Du gör mig bara ännu ledsnare när du säger så till mig,när du säger ett sånt kort ord! sa jag.
-Du bryr dig inte ett skit om mig eller hur? frågade jag.
-Du vill få mig ledsen , erkänn , det är det du vill? frågade jag.
-Nej det vill jag inte , jag orkar bara inte skriva , jag är för trött! skrev du.
-Dem meningarna sårar mig rejält, dem är korta och elaka! sa jag.

Mamman :
- Gumman , du får vakna nu , Det är dags att gå upp, sa hon med glädje.
-Gumman?
Hon puttade på täcket men inget rörde sig där.
- Älskling , vakna , vakna nu, skrek hon med en sorgsen röst.
Hon lyfte på täcket , såg blod i hela sängen.
Mamma skrek allt vad hon kunde.
Hon försökte få mig i liv nu när jag låg där med uppskurna armar och ben.
Halsen och axlarna fulla med blåmärken.
- Du måste vakna , ditt liv ska inte sluta här älskling , VAKNA, skrek hon.
Jag var kall som en frys.
Blek som ett lakan.
Mamma ringde polisen och ambulansen och berättade vad som hade hänt.
När dem var där , kom det en expert som kolla om jag hade tagit självmord , en olycka eller om någon annan hade mördat mig.
De kom fram till att jag hade tagit mitt egna liv.
Jag hade skurit mig djupt in i armarna och ben , slagit mig själv och (strypt.)
För att sedan ligga där med smärtan och dö.
Varför jag tog mitt liv var för att jag tyckte att jag inte förtjänade att leva nu när du hade lämnat mig kvar här i ensamheten.
Jag klarade inte av smärtan av att du inte älskade mig längre.
Så jag tog mitt liv , skulle lida först , för det förtjänade jag.
Polisen hittade ett brev som var till dig.
Brevet låg i mina händer som var ihopknutna.
De öppnade brevet och läste dikten.
Då förstod mamma vad som hade hänt.
Att du hade gjort slut och mamma visste hur mycket jag älskade dig.
Mamma gick med tårar i ögonen.
Till din dörr , knackade på.
Du öppnade och svarade :
- Hej Karin, det var ett tag sedan nu, sa du.
-Vänta lite nu , vad är det som har hänt? du gråter ju? frågade du.
-Vad är det du håller i?
- Det är ett brev från min dotter , begravningen är imorgon klockan 5 på eftermiddagen, skrek hon ledsamt.
Du öppnade brevet och läste det jag hade skrivit :
Jag finner inga ord så underbar du är.
Jag älskar känslan när du vidrör min kropp.
Dina läppar mot mina , öga mot öga.
Känslan av att du älskar mig.
Du är min ögonsten som jag alltid kommer älska.
Jag känner himmelska vibrationer när du säger ’’jag älskar dig.’’
Jag mår bra då , känner att jag ska finnas kvar på denna jord för din skull.
Även om jag lider något så fruktansvärt utan dig.
Du finns & kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Även om det någon gång dör ut , så finns du kvar där hos mig.
Jag älskar dig min kära.
Kram Julia!
Då insåg du att du hade gjort fel , du skulle ha lyssnat på mig istället för att ignorera mig.
Du tänkte tillbaka & började förstå att det enda jag ville var att vi skulle lösa vårt problem som vi har.
Att det var du som gjorde mig tjötig,
för att jag aldrig fick något tydligt svar tillbaka.
Du kom till min grav där det stod inskuret :
Julia Ankelberg
Född : 07/23/1993 Död : 05/12/2009
Du hade med dig en vit ros och lade den på min grav.
Du grät så mycket.
Helt plötsligt blev det mörkt , men ändå inte.
Det kom ett ljus märkte du.
Det var jag som kom och viskade :
-Det gör ingenting , du har nu förstått att jag bara ville lösa vårt problem.
Jag kan gå vidare nu.
Jag kysste dig på munnen och sedan försvann .
Det blev mörkt igen.
Du tände ett ljus och sa , farväl min kära.

!!Peace out!!