Flickan

En flicka sprang igenom den förskräckliga kyrkogården.
En mörk röst hördes bakom henne.
Rösten kom närmare och närmare.
Flickan ansträngde sig verkligen med att springa så fort som möjligt.
Men det hjälpte inte,han hann ifatt henne,välte omkull henne på marken.
Band fast hennes ben och armar.
Repen satt hårt om henne.
Flickan fick ont och började blöda.
Hon skrek högt men ingen hörde hennes rop på hjälp.
Nu var det försent.
Mannen satte en tejp bit för hennes mun.
Han drog upp flickan och bar henne till en liten stuga.
Stugan var skiten och luktade som dött lik.
Mannen kastade flickan på en stol,satt fast henne i stolen och gick iväg.
Mannen var borta och flickan försökte ta sig loss,men det var ingen idé för hon fick bara ont när hon försökte komma loss.
Flickan gav upp och somnade av allt slit.
Mannen kom tillbaka och såg hennes skadade ben och armar.
Mannen plockade upp bandage ur väskan och stoppade blödningarna.
En stund senare vaknade flickan upp och trodde att allt var en mardröm,men det var det inte.
Flickan såg nu sina ben som blödde.
Hon blödde allvarligt och var egentligen tvungen att komma till sjukhuset.
Men mannen satt bara där vid soffan och läste en bok.
Flickan ville inte kolla på mannen,han var alldeles sliten i ansiktet och smutsig.
Mannen gick fram till flickan och sa:
Flicka lilla,är du rädd?
Flickan svarade inte.
Mannen knuffade till henne och frågade ytterligare:
Är du rädd?
Flickan svarade:
Ja!
Mannen tog fram en kniv.
Flickan fick panik,började skrika.
Mannen plockade fram bröd och skärde det i mitten.
Sedan la han på smör.
Tog ett glas vatten och gav det till flickan.
Han skärde upp repet för armarna så att hon kunde äta.
Flickan rörde det inte.
Mannen gick tillbaka till soffan och fortsatte att läsa.
Efter en stund somnade mannen.
Förens då vågade flickan ta brödet och vattnet.
Hon åt upp det snabbt.
Lyckades ta sig loss från repen.
Hon smög ut genom huset och sprang in genom skogen.
Nu var hon inte rädd för någonting,hon skulle hem.
Efter en kvart insåg hon att hon var vilse,det var för mycket skog omkring henne,som såg likadana ut.
Flickan kände sig yr av allt slit.
Hon började frysa av den kalla vinden.
Hon lade sig ner på marken och började höra röster.
Hon var så yr så att hon inte brydde sig om rösterna.
Nu var hon helt slut,hon kunde inte röra en enda muskel i kroppen.
Nu var det försent att rädda den lilla flickan,hon förblödde.
Benen och armarna var så skadade av repen som hade skärt in i ådrorna.
Flickan tog ett sista andetag och försvann ur världen.
Nu var hon bara ett lik.
Hon blev blek fort och torkade ut.
Dagen efter var flickan efterlyst.
Mannen hade vaknat upp och sett att flickan var borta.
Han sprang ut och såg ett spår av blod.
Han följde blodet och tillslut kom han till flickan.
Han insåg att hon var död och började gråta och sa:
Nej,detta var ju bara ett skämt älsklingen.
Hur kunde detta hända,jag trodde att du såg att det var jag.
Jag är ledsen att det gick så här långt.
Jag hoppas du förlåter mig.
Mannen lyfte upp flickan i sina armar och bar henne till stugan.
Han ringde till ambulansen och polisen.
Dem var framme efter tio minuter.
Ambulansen tog hand om flickan och mannen berättade för polisen vad som hade hänt.
En timme senare ringde polisen föräldrarna till flickan,berättade vad som hade hänt.
Föräldrarna blev förskräckliga av flickans bortgång.
Mannen åkte in i finkan och fick livstid.
Mannen skrev ett brev till flickan,gav det till föräldrarna.
Sedan låg brevet på hennes vackra grav,där det stod:
Förlåt gumman!
Jag älskar dig!